Lite nyheter från oss

Det har hänt en hel del sen sist.

Sirocco har fått en lillebror. Pojkvännen är numera min sambo och rotweilern Tyson har också blivit en del av familjen. Det går hur bra som helst! Det går till och med att lämna dem ensama en stund. Vi lämnade en diktafon på och åkte iväg och handla. Drygt en timme senare när vi kom hem lyssnade vi av det hela. Visst gnällde de lite till en början men sen blev allt tyst.

De leker verkligen kanon bra ihop. Tyson som är runt ett och ett halvt år vill visserligen leka mer och oftare än Sirre men när de väl leker har de kul. Vi låter dem få springa av sig på marknads platsen och det är fröjd att se dem springa lösa och leka.

Vi har mest tagit det lugnt med dem nu i början för att låta dem hitta sin plats i tillvaron i lugn och ro. Vi tog med dem till Stora Hammarsjön där vi varit några gånger med Sirocco i sommar. Annars har vi mest tagit lugna promenader runt kvarteret.

Om drygt två veckor flyttar vi fyra så till nytt hus. Tanken är att gå kurs med Tyson i på Torsås brukshundsklubb till att börja med. För övrigt blir det till att utforska den nya omgivningen och njuta av livet. 

Funderingar

Jag har ett tag funderat på att lägga ner den här bloggen. Mest därför att det är inte mina hundar, en katt och jag längre. Timmy har gått bort, Ronja är en skilsmässokatt och bor hos husse. Kvar finns bara Sirocco och jag. Men jag har kommit fram till att bloggen får vara kvar i sin nuvarande form. Timmy kommer alltid finnas med mig på ett eller annat sätt och katten är fortfarande lite min på nått sätt.

Den här sommaren har varit händelserik för lilla Sirre. Han har lärt sig vara på dagis. Han har varit med när vi cyklade dressin 3 mil. Träffat två nya kompisar. Bästisens Doberman och Pojkvännens Rottweiler. Han har fått springa lös på marknadsplatsen flera gånger. Varit på Virserums marknad, åkt tåg och hängt med över allt där jag varit.

Han är lugnare, de flesta hundmöten går numera bra. Vissa hundar tål han inte att se och blir galen men det har gått framåt. Han sticker fortfarande efter vilt, katter, och fram till andra hundar om han är lös så tyvärr får han vara kopplad för det mesta.

Sirocco är en kelgris utan dess like och älskar att kramas och ligga nära. Efter jobbet åker vi till Kalmar, där bor kompisen Tyson och de två kommer leka sig trötta. Härligt!

Livet går vidare

Sirocco och jag har det riktigt bra. Han är mer gosig, lyssnar bättre och verkar ganska harmonisk. Han får hänga med på det mesta eftersom han tjuter som en stucken gris när jag lämnar honom själv. Något vi måste jobba på så fort som möjligt.

Vi har hälsat på hos hundpensionatet som ligger 6km här ifrån och Sirre har även varit där några timmar. Gick bra och han ska dit fredag till lördag nästa helg. Väldigt bra att ha lite olika lösningar när jag inte kan ha honom själv.

Troligen är det för att han får följa med över allt som han inte behöver så mycket annan aktivering. Han är hur lugn som helst när vi är hemma. Vi går de vanliga promenaderna, leker (jag ska kuta runt lägenheten med gosedjur, han kutar efter och sen ska gosedjuret kastas iväg, Sirre dödar det med kraftiga skakningar och sen kör vi igen) Och ja, vi har kul båda två.

Han håller på att lära sig piruetter stående på baktassarna. Han klarar lätt ett par varv. Vi tränar fortfarande på grunderna: sitt, ligg, stanna, kom, sitt fint mm. Gå fot funkar bra. Hoppa på stenar, vänta på varsågod och nej sitter bra. Hundmöten är en historia för sig (kämpar vidare) Men på det hela tagit börjar Sirocco bli hund.

I kväll får han åka tåg för första gången. Spännande!

Vad säger man...

Fredag 24. April fick Timmy somna in. Han har tappert kämpat mot smärta och trötthet under en längre tid. Jag vet att han hade fått mer en nog och jag vet att han kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Jag vet också att det kommer göra ont länge.

Allt går väldigt bra.

Sirren har inte skällt mer en en gång. Det slutade inte så bra, då matte blev väldigt arg så han bestämde sig väl för att låta bli i fortsättningen.

Natten var väl lite si och så. Han skäller inte men springer runt i sängen och hoppar upp vid minsta ljud. Det lägger sig väl med tiden. Timmy har varit väldigt nervös, åt inget eller nästan inget tills i går. Han börjar vänja sig lite. Duktig pojke!

Just nu ligger Sirocco bredvid mig på soffan och Timmy på mattan på golvet. Det känns som att det här kommer blir hur bra som helst. Gäller bara att vara på dem som en hök så fort någon ska till och börja skälla...

Vi gick spåret alla tre igår. 2,5 km och det tar tid med Timmy som inte kan gå så fort. Men han verkade tycka om det så alla nöjda. Än så länge får de anpassa sig efter varandra. Timmy får följa med på alla turer och Sirocco får inte sina snabba långa promenader. Jag vill inte lämna Timmy ensam förr en jag ser att han känner sig hemma.

Flytt med liten hund

Om drygt en vecka flyttar jag och mina hundar. Katten lär bli överlycklig att bli av med odjuret. Och förhoppningsvis kan Sirocco hålla käften så pass att vi inte blir vräkta. Tänker ta med bägge hundarna och hälsa på alla grannar. Tala om att han kan vara lite orolig i början men att jag kommer jobba stenhårt på att han håller sig tyst.

Många saker blir lättare eftersom jag kommer att vara ensam om att uppfostra dem nu, jag är väl övertygad om att jag är bäst på hunduppfostran. Nej, så är det naturligtvis inte. Men jag är helt klart mest konsekvent.

Till exempel så har det aldrig gått att lära hundarna att vara tysta när det knackar på dörren. De andra i hushållet har nämligen inte tålamod att vänta tills de sitter fint och är tysta innan dörren öppnas. Jag kan sätta en lapp på dörren där det står "Tränar hundar för tillfället, du får stå där tills mina hundar håller käften" Bra va?

Bilproblem

Sirocco verkar tycka att det blir otäckare om något att åka bil. Problemet började nog förra sommaren. Från början var det inga problem. Han la sig och sov bara. Helt lugn och fin, inga problem. Förra sommaren märkte jag att han flåsade som galen i bilen. Från början trodde jag att det berodde på värmen. Köpte kylduk, kilade fast buren fram hos mig för att ha bättre koll och för att ha honom närmare ac:n. Vände den kalla luftströmmen mot han, testade att ha öppna fönster, erbjöd vatten. Försökte med allt och led med han. Ingenting hjälpte.

Jag tänkte; det blir bättre till hösten när det är svalare. Det blev det inte. Ibland tycker jag det verkar någorlunda lugnt men ibland flåsar han som besatt. Han har svårt att vara still och han skakar.

Jag har köpt bil sele och haft han fram hos mig. Men han kryper så långt han kan och försöker febrilt att klättra upp i mitt knä. Det känns inte säkert att köra med en hund i knät och inte säkert att sitta och flytta till baka honom med ena handen minst varannan minut heller. Så jag återgick till buren.

Han är ok så länge bilen är still och även på hemvägen om vi kört en kort sträcka till skogen eller liknande. Då verkar det som han vet att det blir lika kort resa hem. Jag lider med honom och undviker att åka med han i bilen när det går. Fyra dagar i veckan åker vi dock till jobbet och det är hemskt. Han stretar emot när vi närmar oss bilen. Skakar. Men tapper som han hoppar han in själv när jag säger åt honom att göra det. Det känns viktigt att han hoppar in själv, jag gör vad jag kan för att han inte ska märka hur mycket jag hatar situationen.

Men hundar lurar man inte så lätt, han vet att jag vet. Han märker att jag skulle göra vad som helst för att han ska slippa.

Jag har fått tips om att täcka över buren och det ska jag testa. Han kanske blir tryggare då. Övriga alternativ är att börja om med selen. Ta det lugnt, ta med han ut och sätta fast han utan att åka någon stans. Sen åka bara runt kvarteret. Muta med leverpastej så fort han är lugn. Låta honom krypa runt i bilen när den står still, leka och mata med godsaker. På så sätt kanske bilen kan bli en kul och bra plats igen. Det man gör innan något jätte roligt händer precis som förr. Agility träning, långtur i skogen, sökkurs eller nått annat skoj.

Sista alternativet är lugnande doft som man kan köpa hos veterinären. Vet inte vad det är riktigt men vet att det används på nyårsafton eller när helst hunden stressar upp sig.

Innan vi hittar en lösning åker vi ingen stans mer en till jobbet och så hem igen. Stackars lille kille, jag undrar vad som har hänt. Vad har skrämt honom så. Eller är han kanske åksjuk. Tapper är han i alla fall min lille älskling.

Chokladförgiftad

Den unge Sirocco lever som vanligt farligt. På torsdag kväll märkte jag att han var lite orolig och faktiskt ganska konstig. Han verkade ängslig och rädd och jag märkte att det kurrade lite oroväckande i hans mage. Jag tänkte att han kanske höll på att bli magsjuk eller att han fått i sig något olämpligt men tänkte inte mer på det. På natten vaknade jag av att han pep och var riktigt orolig så jag gick muttrande ut med han och han stirrade runt ett tag och kissade sedan. Väl inne drack han mängder med vatten men kom sen till ro och vi sov någon timme till.

Då väckte han mig och jag öppnade så han kunde gå och dricka igen, vilket han nöjde sig med. En timme senare eller så var det dags för morgon promenad med husse och när jag gick upp en halv timme senare pep han vid dörren och behövde akut gå ut och kissa igen.

På jobbet var han fortsatt orolig och ängslig och jag beslutade att ringa veterinären. Vi fick tid klockan 14,00 och efter att ha gått ut med han några gånger till åkte vi här ifrån om kring 13.00 då var han emellertid på bättrings vägen, lugnare och kunde sova, inte så kissnödig längre och jag avbokade hans tid och åkte hem. Lösningen uppdagades när jag fick tag på lillmatte som berättade att de hittat en tom Nobles ask på sitt rum.

Jag läste om symtomen av chokladförgiftning och de är som följer:

Oro och hunden verkar ängslig.
Ökad törst.
Ökad urinutsöndring.
Förhöjd puls.
Hjärtklappning.
Darrningar.
Kramper.
Död.

Det här visste jag mycket väl men om man inte vet att hunden ätit choklad så kan det mesta av detta vara symtom på annat. Tex. att hunden har fått i sig något olämpligt eller har ont. Då blir det också oroliga och dricker gärna mer en vanligt.

Hur som helst har vi pratat om att inte lämna choklad framme, eller uppe på bord, i lådor, eller någonstans över huvudtaget. Sirocco är fenomenal på att hitta och sluka allt möjligt, alla måste inse det nu!!

Bilen, vad är problemet med den...

Jag har märkt att Sirocco blir lite konstig ibland när vi ska åka bil. Jag vet inte om han tycker det är obehagligt eller om han bara spänner upp sig för vi är på väg någonstans. Han skakar och flåsar och stretar emot ofta när vi ska in i bilen. Andra gånger hoppar han in själv utan minsta knyst.

I går till exempel när vi skulle åka till skogen ville han gå mot grinden och inte mot garaget. Stretade så pass att jag mer eller mindre fick dra honom mot bilen. Skakade som ett asplöv och såg faktiskt riktigt rädd ut. Väl inne i bilen flåsade han som om han höll på att dö. Jag brydde mig inte nämnvärt eftersom vi endast skulle åka några minuter. När vi var framme var han ivrig att komma iväg och verkade helt ok. Vi gick en mellan lång runda i lugn takt för Timmys skull. Körde lite skogs agillity med hopp på stenar och lite sånt.

Hundarna fick leta godis och vi tränade lite inkallning och stanna. Alla nöjda och glada. När vi kom tillbaka till bilen hoppade Sirocco själv in och la sig i sin bur. Inget stirrande eller annat som visade på obehag.

Jag vet inte vad jag ska tro riktigt...

Siroccos blivande kompis

I dag följde jag med en kompis att hämta hennes nya hund. En underbar Dobermann. Jätte fin, lugn, ett och ett halvt år.

När han har bott in sig lite och hittat sin nya plats i tillvaron kommer Sirre och jag åka och hälsa på honom och hans matte. Hoppas de trivs med varandra och kan bli promenad kompisar om inte mer.

Grattis till din nya, fina vovve kompis.

Kallt och snöigt

Sirocco och jag har börjat gå mer ensamma. Riktiga långturer i kylan och snön. När vi har varit ute över en timme börjar snön att fastna under hans tassar och då stannar han och lyfter en tass i taget så jag kan torka bort snön med min vante. Bara söt! Timmy följer inte med på såna långa turer, inte ens i skogen. Han har riktiga problem med detta. Får stora hårda snöklumpar under trampdynorna nästan med en gång och tycker självklart inte att det är behagligt.

Annars är livet som vanligt. Vardagen till baka och de gamla rutinerna återfinner sig. Jobb 4 dagar i veckan och de dagarna är lite lugnare och tråkigare. Helgerna och Onsdagarna kommer att användas till motion, lek och annat skoj. Känns också som att det är dags att lära Sirre någon ny konst.

Fick mail från min IMMI instruktör där hon berättade att troligen kommer det att bli kurser i eftersök bland annat till våren så det ska bli kul!

Lite om nyårsafton, Timmy brydde sig inte det minsta. Det har han heller aldrig gjort. Sirocco som varit helt lugn förut däremot var fullkomligt ursinnig. Inte rädd men ursinnig, skulle ut och mota bort skiten tror jag. Trött var han sen på nyårsdagen. Sov mest hela dagen lugnt vid min sida. Matte var nämligen trött hon med och vilade mest hela dagen.