Chokladförgiftad

Den unge Sirocco lever som vanligt farligt. På torsdag kväll märkte jag att han var lite orolig och faktiskt ganska konstig. Han verkade ängslig och rädd och jag märkte att det kurrade lite oroväckande i hans mage. Jag tänkte att han kanske höll på att bli magsjuk eller att han fått i sig något olämpligt men tänkte inte mer på det. På natten vaknade jag av att han pep och var riktigt orolig så jag gick muttrande ut med han och han stirrade runt ett tag och kissade sedan. Väl inne drack han mängder med vatten men kom sen till ro och vi sov någon timme till.

Då väckte han mig och jag öppnade så han kunde gå och dricka igen, vilket han nöjde sig med. En timme senare eller så var det dags för morgon promenad med husse och när jag gick upp en halv timme senare pep han vid dörren och behövde akut gå ut och kissa igen.

På jobbet var han fortsatt orolig och ängslig och jag beslutade att ringa veterinären. Vi fick tid klockan 14,00 och efter att ha gått ut med han några gånger till åkte vi här ifrån om kring 13.00 då var han emellertid på bättrings vägen, lugnare och kunde sova, inte så kissnödig längre och jag avbokade hans tid och åkte hem. Lösningen uppdagades när jag fick tag på lillmatte som berättade att de hittat en tom Nobles ask på sitt rum.

Jag läste om symtomen av chokladförgiftning och de är som följer:

Oro och hunden verkar ängslig.
Ökad törst.
Ökad urinutsöndring.
Förhöjd puls.
Hjärtklappning.
Darrningar.
Kramper.
Död.

Det här visste jag mycket väl men om man inte vet att hunden ätit choklad så kan det mesta av detta vara symtom på annat. Tex. att hunden har fått i sig något olämpligt eller har ont. Då blir det också oroliga och dricker gärna mer en vanligt.

Hur som helst har vi pratat om att inte lämna choklad framme, eller uppe på bord, i lådor, eller någonstans över huvudtaget. Sirocco är fenomenal på att hitta och sluka allt möjligt, alla måste inse det nu!!