Lite nyheter från oss

Det har hänt en hel del sen sist.

Sirocco har fått en lillebror. Pojkvännen är numera min sambo och rotweilern Tyson har också blivit en del av familjen. Det går hur bra som helst! Det går till och med att lämna dem ensama en stund. Vi lämnade en diktafon på och åkte iväg och handla. Drygt en timme senare när vi kom hem lyssnade vi av det hela. Visst gnällde de lite till en början men sen blev allt tyst.

De leker verkligen kanon bra ihop. Tyson som är runt ett och ett halvt år vill visserligen leka mer och oftare än Sirre men när de väl leker har de kul. Vi låter dem få springa av sig på marknads platsen och det är fröjd att se dem springa lösa och leka.

Vi har mest tagit det lugnt med dem nu i början för att låta dem hitta sin plats i tillvaron i lugn och ro. Vi tog med dem till Stora Hammarsjön där vi varit några gånger med Sirocco i sommar. Annars har vi mest tagit lugna promenader runt kvarteret.

Om drygt två veckor flyttar vi fyra så till nytt hus. Tanken är att gå kurs med Tyson i på Torsås brukshundsklubb till att börja med. För övrigt blir det till att utforska den nya omgivningen och njuta av livet. 

Funderingar

Jag har ett tag funderat på att lägga ner den här bloggen. Mest därför att det är inte mina hundar, en katt och jag längre. Timmy har gått bort, Ronja är en skilsmässokatt och bor hos husse. Kvar finns bara Sirocco och jag. Men jag har kommit fram till att bloggen får vara kvar i sin nuvarande form. Timmy kommer alltid finnas med mig på ett eller annat sätt och katten är fortfarande lite min på nått sätt.

Den här sommaren har varit händelserik för lilla Sirre. Han har lärt sig vara på dagis. Han har varit med när vi cyklade dressin 3 mil. Träffat två nya kompisar. Bästisens Doberman och Pojkvännens Rottweiler. Han har fått springa lös på marknadsplatsen flera gånger. Varit på Virserums marknad, åkt tåg och hängt med över allt där jag varit.

Han är lugnare, de flesta hundmöten går numera bra. Vissa hundar tål han inte att se och blir galen men det har gått framåt. Han sticker fortfarande efter vilt, katter, och fram till andra hundar om han är lös så tyvärr får han vara kopplad för det mesta.

Sirocco är en kelgris utan dess like och älskar att kramas och ligga nära. Efter jobbet åker vi till Kalmar, där bor kompisen Tyson och de två kommer leka sig trötta. Härligt!

Livet går vidare

Sirocco och jag har det riktigt bra. Han är mer gosig, lyssnar bättre och verkar ganska harmonisk. Han får hänga med på det mesta eftersom han tjuter som en stucken gris när jag lämnar honom själv. Något vi måste jobba på så fort som möjligt.

Vi har hälsat på hos hundpensionatet som ligger 6km här ifrån och Sirre har även varit där några timmar. Gick bra och han ska dit fredag till lördag nästa helg. Väldigt bra att ha lite olika lösningar när jag inte kan ha honom själv.

Troligen är det för att han får följa med över allt som han inte behöver så mycket annan aktivering. Han är hur lugn som helst när vi är hemma. Vi går de vanliga promenaderna, leker (jag ska kuta runt lägenheten med gosedjur, han kutar efter och sen ska gosedjuret kastas iväg, Sirre dödar det med kraftiga skakningar och sen kör vi igen) Och ja, vi har kul båda två.

Han håller på att lära sig piruetter stående på baktassarna. Han klarar lätt ett par varv. Vi tränar fortfarande på grunderna: sitt, ligg, stanna, kom, sitt fint mm. Gå fot funkar bra. Hoppa på stenar, vänta på varsågod och nej sitter bra. Hundmöten är en historia för sig (kämpar vidare) Men på det hela tagit börjar Sirocco bli hund.

I kväll får han åka tåg för första gången. Spännande!

Vad säger man...

Fredag 24. April fick Timmy somna in. Han har tappert kämpat mot smärta och trötthet under en längre tid. Jag vet att han hade fått mer en nog och jag vet att han kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Jag vet också att det kommer göra ont länge.

Allt går väldigt bra.

Sirren har inte skällt mer en en gång. Det slutade inte så bra, då matte blev väldigt arg så han bestämde sig väl för att låta bli i fortsättningen.

Natten var väl lite si och så. Han skäller inte men springer runt i sängen och hoppar upp vid minsta ljud. Det lägger sig väl med tiden. Timmy har varit väldigt nervös, åt inget eller nästan inget tills i går. Han börjar vänja sig lite. Duktig pojke!

Just nu ligger Sirocco bredvid mig på soffan och Timmy på mattan på golvet. Det känns som att det här kommer blir hur bra som helst. Gäller bara att vara på dem som en hök så fort någon ska till och börja skälla...

Vi gick spåret alla tre igår. 2,5 km och det tar tid med Timmy som inte kan gå så fort. Men han verkade tycka om det så alla nöjda. Än så länge får de anpassa sig efter varandra. Timmy får följa med på alla turer och Sirocco får inte sina snabba långa promenader. Jag vill inte lämna Timmy ensam förr en jag ser att han känner sig hemma.

Flytt med liten hund

Om drygt en vecka flyttar jag och mina hundar. Katten lär bli överlycklig att bli av med odjuret. Och förhoppningsvis kan Sirocco hålla käften så pass att vi inte blir vräkta. Tänker ta med bägge hundarna och hälsa på alla grannar. Tala om att han kan vara lite orolig i början men att jag kommer jobba stenhårt på att han håller sig tyst.

Många saker blir lättare eftersom jag kommer att vara ensam om att uppfostra dem nu, jag är väl övertygad om att jag är bäst på hunduppfostran. Nej, så är det naturligtvis inte. Men jag är helt klart mest konsekvent.

Till exempel så har det aldrig gått att lära hundarna att vara tysta när det knackar på dörren. De andra i hushållet har nämligen inte tålamod att vänta tills de sitter fint och är tysta innan dörren öppnas. Jag kan sätta en lapp på dörren där det står "Tränar hundar för tillfället, du får stå där tills mina hundar håller käften" Bra va?