Underbara liv

Äntligen gör vi lite framsteg när det gäller Sirocco och Ronja. I går höll min son Ronja i famnen och jag höll Sirre. De fick komma helt nära varandra och Sirre tog chansen och slickade henne i ansiktet. Under tiden hade Ronja inte sin vackraste kattmin men hon lät honom hållas! Hon såg inte det minsta rädd ut och väste inte åt honom. Så nu har han i alla fall fått lukta ordentligt på henne. Det förvånade mig mycket att trots att hon jabbade till honom ett antal gånger på nosen så var det inget alvar bakom och inga klor inbladade. Kanske fattar hon att han är valp eller så tycket hon att trots att han är äcklig och inte borde var här så kan han få leva.

Vi gör också framsteg när det gäller gnällandet och skällandet när Sirocco hör andra hundar. För det mesta bryr han sig inte längre. Inkallning går också bra och han kommer som en pil när jag busvisslar.

Min kära make och son har i dag börjat inhägna trädgården så att vardags miljön ska bli säkrare för lilla skrutten. Tillvaron börjar bli ”normal” och alla håller på att finna sin plats i flocken. Just nu leker livet! Glad påsk alla ni andra också!