Tuesday, April 17, 2007

Sömnproblem.

I går när vi gick och la oss tävlade Sirocco och jag i envishet. Jag la honom på sin bädd, han kom till mig bredvid sängen, jag la honom på hans bädd, han kom till mig… och så vidare. Tog dock bara 45 min för honom att ge sig! Russlar är envisa men det är jag med. Sirocco vaknade igen vid halv tre och vi körde lite till. (Först ut för att kissa så klart) Och den gången fick han nästan skämmas för han orkade bara försöka komma till sängen 3 eller 4 gånger. Därefter la han sig på bädden, suckade och la sig och sov. Från början sov valpen hos ungarna var sin vecka och fick då vara i deras sängar så jag måste säga att jag tycker han är duktig att anpassa sig. När husse gick upp på morgon kom Sirocco däremot flygande upp i sängen och vi myste i en halv timme innan det var dags för mig och hundarna att gå upp.

Jag har hört det hundra gånger att med hundar måste man vara konsekvent och ska de inte vara i sängen så ska de aldrig få sätta en tass i sängen. Timmy har inte haft några som helst problem med att skilja på natt och dag och han vet att på natten sover alla i sina sängar/bäddar och på dan får man gosa tillsammans med matte i sängen. Vi får väl se hur det går med denna envisa lilla hund. Men jag har heller hunden i sängen jämt en aldrig! Så det blir som det blir.

Jag behöver numera bara hålla koll på Timmys matskål och påminna lite om att det är förbjudet för andra en Timmy att äta ur den. Hundmöten går bättre och bättre, passivitets träning kan vi strunta i, den kör vi på jobbet. Sirocco kan sitt hur bra som helst, hälsar, och kan vänta på varsågod, han apporterar sin gummiring och så kan han förstås massa bus. Vi tränar på ligg, gå fint (funkar ganska bra) inkallning (funkar i 95% av fallen än så länge) och sen ska jag börja med nått lite lätt och kul som att dansa/stå på bakbenen.

Det vore himla kul om någon ville skriva comment om hur ni som har två hundar gör med träning. Timmy kan redan det mesta men får vara med ändå, mest för att även om det är korkat, så tycker jag synd om honom om han inte får det. Självklart kommer han inte att vara med jämt men just nu får han det för det mesta. Kan väl också vara bra att styrka deras gemenskap, vad vet jag.

No comments: