Jag läste ut den boken i går/natt. Underbar bok som jag rekommenderar till alla som har eller haft hund och främst till dem som funderar på att skaffa hund.
Mot slutet av boken är Marley gammal. Jag kände igen mycket i min gamla goda Timmy. Att orken tryter, att hörseln blir mer och mer selektiv, att det blir mer och mer omständligt att välja plats att kissa på. Nosen förnimmer inte doft lika snabbt och därför måste det nosas i det oändliga på varje liten fläck.
Vi får följa med hela Marleys liv ända tills efter begravningen och som för alla hund ägare inte minst dem med en äldre hund så är de sista sidorna svåra att läsa. Det är visserligen livets gång och alla är vi medvetna om att våra hundar lever så kort i jämförelse med oss. Den stora sorgen följer oundvikligen med i hundägandet.
Förr sa jag ofta "allt över åtta år med hund, är bonus" det säger jag inte längre. Jag vill inte tänka på att nu är det snart ett och ett halvt år sen Timmy och jag började leva på bonus. Självklart hoppas jag att Timmy får en lång och bra ålderdom och kanske får han det. Men tankarna finns där hela tiden. Har han inte blivit lite tröttare? Är det inte lite svårare för honom att ta sig upp när han lägat ett tag? Väntar han inte lite längre innan han tar sats nedanför trappan innan han små springer upp? Har han inte blivit gråare om nosen? Mår han bra? Har han ont?
Alla dessa frågor finns där hela tiden och flera därtill. Jag försöker förbereda mig på beslutet som jag vet att jag förr eller senare måste ta. Min stolta, vackra hund får inte lida och han får inte uppleva förnedring, skam och hjälplöshet. Men det krossar mitt hjärta att tänka på den allra sista saken jag kommer bli tvungen att göra för hans skull.
No comments:
Post a Comment