Långline träning och boll kastning

I dag stack vi till Lilla K som har en del öppna ytor för att kasta boll och leka. Sirocco är inte ens nära att få leka lös men han gör helt klart framsteg när det gäller "hörseln" Ett bra tag nu så har det knappt varit lönt att träna inkallande eller något liknade ute. Han har bara struntat i allt jag sagt så fort han hittat nått annat intressant. Doft, ljud, rörelse eller vad som helst egentligen. Så jag har legat ganska lågt med den sortens träning.

I dag märkte jag skillnad, stor skillnad! Han var uppmärksam på mig hela tiden. Jagade bollen och vände mot Timmy och mig direkt när han fått tag på den. Lydde både stanna och kom som han inte gjort annat. Underbart! Känns som att vi kan gå vidare med den träningen nu.

Sen fick de leta upp lite godis som alltid är uppskattat. Vi avslutade på topp när Sirocco jagat sin boll och kommit med den direkt på kommando. Känner mig sugen på att gå ut att träna med han för första gången på länge.

Efter snart ett år av stilla stående i utveckling så är min kille mogen för fortsättning. Missmod har ersatts av tränings glädje. Han är bara drygt två år så jag väntar mig fler platåer, men jisses så skönt att äntligen se framsteg igen. För handen på hjärtat, med en sån liten envis hund så har jag emellanåt tänkt "det är lönlöst, han blir inte bättre en så här" Nu vet jag bättre igen!! Klart han blir!! Gäller bara att ha tålamod och fortsätta träna... och träna... och träna och ibland vänta ett helt år utan att se några vidare framgångar.

Tack för en underbar dag underbara lilla terrier terrorist.

ps. Tack du också underbara Timmy för att vara bara ditt underbara själv!

Det tar sig tidsmässingt.

Julen är som alltid hektisk tid, det vill säga tills julafton är avklarad. Juldagen vilade vi ut och gjorde så lite som möjligt. I dag stack vi till skogen. Där fick vi ett genombrott där bajskorvar är inblandade. Sirocco tycker att bajskorvar är en sällsynt god och kulinarisk uppfinning så jagsom då inte delar hans uppfattning har jobbat mycket med att vi ska bli överense om att dessa ska ligga där de ligger.

I början på turen fick han syn på en och sprang dit men tittade bara på den och kom till baka till mig och tittade på mig med en blick som sa "är det så här, du vill ha det" jag kliade honom energiskt och sa med min fjantigaste röst att han är världens duktigaste hund. Längre fram var jag inte riktigt med och Sirocco högg en annan bajskorv. Nej, sa jag bara och han släppte den!! Har han väl fått tag på en så brukar jag alltid få tvinga upp käften på honom och rent enkelt skaka ut den bäst det går. Så självklart blev jag överlycklig. Sirren fick nog en 8 små godisar i rak följd ackompanjerat med duktig kille till varje bit.

Nu är Terriers inte kända för att lära sig en sak en gång för alla, så jag vet att slaget om bajskorvarna inte är vunnit än. Men den ronden vann jag och det inger hopp om att vi kan bli överense om de flesta bajskorvar. Alla, är givetvis att hoppas för mycket ;-)

Timmy gillade turen men besväras av snön som samlas i små bollar under hans redan lite ömmande tassar. Men jag plockar bort det som går med jämna mellanrum och då går det bra.

Senare på kvällen gick jag en raskare lång promenad med Sirocco och den vill Timmy helst slippa.

God fortsättning...

Jul badet.

Båda hundarna har nu badat och gjort sig fina inför jul. Var på IKEA igår och köpte 2 hund bäddar som mina sötnosar ska få ha på kontoret. Innan har de haft 2 mattor att ligga på men det ser skönare ut med bäddarna. Jag tog med dem i dag när jag åkte hit och framför allt Timmy var skeptisk. La sig på govet istället. Men nu ligger de och sover sött på var sin bädd.

Vi har havt det tråkigt i flera veckor nu. Knapt någon skogstur eller något. Vi tar tag i det nu under ledigheten. Jag jobbar bara i dag och en dag nästa vecka så vi borde ha gott om tid att strosa runt i skogen. Lägga spår och leta upp bollar och pinnar med mera.

Timmy går kvar på halv medicin dos och allt verkar lugnt med honom.

God jul alla jyckar, hussar och mattar och ha det riktigt skönt nu!!

Det funkar, tror jag

Nu har det gått några dagar sen Timmy började få mindre medicin och det verkar funka fint. Han är inte mer halt och om nått piggare. Någon som vet om hundar blir trötta/hängiga av Rimadyl?

Annars är detta en ganska tråkig tid för mina hundar och mig. Mest bara vanliga promenader några gånger om dagen. Det är mörkt ute nästan jämt. Grått, kalt och blött. Dessutom finns det så mycket annat som ska fixas så här inför jul. Men snart är det vår igen och då blir det roligare igen.

Vi trappar ner medicinen

Rimadyl påverkar både lever och njurar så i samråd med veterinären har vi trappat ner till halva dosen medicin till Timmy. Sedan i onsdags får han därför 1/4 tablett morgon och kväll istället för en 1/2 tablett. Han får sin Eskimo tablett varje morgon och jag hoppas att han klarar sig med den lägre dosen medicin. Men det tar några dagar till innan jag vet.

Hur som helst så måste han ta lever prov innan de skriver ut mer Rimadyl till honom.

Marley and me

Jag läste ut den boken i går/natt. Underbar bok som jag rekommenderar till alla som har eller haft hund och främst till dem som funderar på att skaffa hund.

Mot slutet av boken är Marley gammal. Jag kände igen mycket i min gamla goda Timmy. Att orken tryter, att hörseln blir mer och mer selektiv, att det blir mer och mer omständligt att välja plats att kissa på. Nosen förnimmer inte doft lika snabbt och därför måste det nosas i det oändliga på varje liten fläck.

Vi får följa med hela Marleys liv ända tills efter begravningen och som för alla hund ägare inte minst dem med en äldre hund så är de sista sidorna svåra att läsa. Det är visserligen livets gång och alla är vi medvetna om att våra hundar lever så kort i jämförelse med oss. Den stora sorgen följer oundvikligen med i hundägandet.

Förr sa jag ofta "allt över åtta år med hund, är bonus" det säger jag inte längre. Jag vill inte tänka på att nu är det snart ett och ett halvt år sen Timmy och jag började leva på bonus. Självklart hoppas jag att Timmy får en lång och bra ålderdom och kanske får han det. Men tankarna finns där hela tiden. Har han inte blivit lite tröttare? Är det inte lite svårare för honom att ta sig upp när han lägat ett tag? Väntar han inte lite längre innan han tar sats nedanför trappan innan han små springer upp? Har han inte blivit gråare om nosen? Mår han bra? Har han ont?

Alla dessa frågor finns där hela tiden och flera därtill. Jag försöker förbereda mig på beslutet som jag vet att jag förr eller senare måste ta. Min stolta, vackra hund får inte lida och han får inte uppleva förnedring, skam och hjälplöshet. Men det krossar mitt hjärta att tänka på den allra sista saken jag kommer bli tvungen att göra för hans skull.