Hjärnan spökar inför jul

Tankarna mal ständigt. Timmy har inte varit halt på hur länge som helst nu. Lite har man kunnat se att han stelnar till i tassen när han vilat men sen inget. Han går dock sakta och jag märker att det blir svårt för honom ibland om vi går för fort. Han kan verka riktigt pigg när vi åker till skogen men när vi går hemma i kvarteret så går det riktigt sakta.

Därför tänker jag ibland att det kanske är onödigt att utsätta honom för operationen. Att det är ok att gå lite sakta när man är gammal. Att det kommer ta lång tid för honom att återhämta sig och att det kommer att vara riktigt jobbig för honom i 2 veckor med bandage och smärta.

Sen kommer de andra tankarna, han har pålagringar runt den där tåleden och anledningen till att han går sakta kanske är att han har ont hela tiden. Att han glömmer det emellanåt när vi är i skogen bara för att det är så mysigt men att smärtan finns där hela tiden. Jag har märkt att när vi varit ute på en runda runt kvarteret eller liknande (dvs. längre en bara utan för kåken men ingen lång runda ändå) så har han munnen lite öppen, som om han är andfådd. Vilket han inte är men kanske ansträngd av smärta. Hundar döljer ofta att de har ont och jag tror Timmy gör det så gott han kan.

Vad jobbigt det är när ens älskling inte mår bra. Vad enkelt det skulle vara om han bara kunde tala om hur han mår. Eller att någon kunde tala om att efter operationen kommer han att bli hur pigg och glad som helst. Ni kommer kunna återgå till att ta långa promenader varje dag och Timmy kommer att återhämta sig snabbt som bara den.

Hur som helst God jul alla!