Alla våra härliga hundar

Jag började tänka på alla hundar jag lärt känna genom åren och hur olika de varit. Vilka olika personligheter. Jag har haft turen att få lära känna två hundar som varit mina, än så länge. Mina killa är så olika man kan bli. Timmy är en prins, han kliver inte i smuts, dricker inte ur pölar, vill inte hälsa på främmande människor eller hundar och trivs inte med oreda av något slag. Sirocco gillar pölar, smuts, illa luktande saker av alla slag, bajs av alla slag och att överfalla okända människor, hundar och katter med pussar och kärlek.

Tidigare i kväll skrev jag en tråd på vovve forumet (har du nått roligt att berätta) Här är några av de svar jag fick: (OBS som jag har fått lov av upphovsmännen att ha med deras berättelser på min blogg)


Hejsan, ville bara dela med mig av vår lilla solskenshistoria.
Den passar in i kategorin annorlunda & speciell !

Den 19 sept var jag ute vid stallet och tog en promenad med hundarna lösa så att dom fick busa av sig, som vanligt varje dag. Dom drar ut på åkern och lajar livet ur sig, den stora Fighter hoppar över diket och lilla Devil trillar ner i det och gallskriker.
Kommer upp omgående och tokspringer till mig med svansen mellan benen. Jag klämmer och känner men visar ingen markant smärta på ngt speciellt ställe men står och smågnyr. Travar själv utan problem men är ju inte glad, Devil kastar sig in i bilen men den stora fick jag bokstavligen talat tvinga in i baksätet då han vägrade sitta bak med Devil (den första riktiga varningssignalen).

Kommer hem, lillen kastar sig in, vill bara hem. Lät han ligga i soffan, gav han en godis som han då tog. Gnydde inte mer men var definitivt inte lycklig. Ringde strömsholm som trodde han mest var chockad men visst fick jag komma in så att dom kunde titta på honom. Vi bestämde oss tillsammans med vet att avvakta. Ca 30 minuter senare erbjuder jag honom en godis till, som han inte ens luktar på, dessutom börjar han få små skak-attacker.
Vi lastar in honom i bilen och åker i ilfart.
Kommer dit och anmäler oss och får sitta ner i väntrummet, han blir sämre och sämre, vill inte vrida på huvudet, vågar knappt röra en fena och skakar.
Efter två timmar ringde jag på akutklockan och sa att jag säkert överreagerade men jag tyckte ju att ngt var allvarligt fel på honom. Självfallet fick vi komma in omgående, vet behövde bara titta på honom så sa hon morfin IV omgående. Vi diskuterade olika alternativ och jag gissade på nacken. Fick lämna kvar honom pga hans grava smärta plus att utföra alla undersökningar dagen efter (det var nu sen kväll).
Jag var övertygad om att jag såg min hund för sista gången, min älskade Devil på 9 månader.
Dagen efter är man på helspänn och väntar på samtalet, halv sex på kvällen står det Strömsholm på mobilen, veterinären presenterar sig och säger

"Du, din lilla hund har brutit nacken".

Tårarna började spruta, hörde väl knappt vad veterinären sa efter det. Fick upprepa flera gånger innan jag fattade, han levde iaf otroligt nog. Hade haft en enorm tur som klarat ryggmärgen och mådde med hög smärtlindring ok. Krossat en och fått frakturer i två kotor i nackkotpelaren.

De gav honom en god prognos men vi fick självklart ta det dag för dag, sakta men säkert blev han bättre och efter ca 2 veckor på sjukan fick han komma hem.
Med glasfiberskena från ögonbrynen till halva ryggen. Så skulle han få gå i 4 månader, bandagebyte varannan vecka och ct-röntgen 1 gång i månaden.
Men glad var han !

Efter 2 månader i gips var han så bra i nacken att vi kom ur kragen. Svårt var det att hålla honom stilla och efter ytterligare ett par veckor började vi på rehab.


Devil simmar nu ett par gånger i månaden men är helt fri från smärtlindring och är världens mest levnadsglada hund !


Tacka vet jag bra försäkringar (Folksam är värda GULD) och en stor eloge till Strömsholm som lagat honom åt mig !

Kram från Ylva & Devil



Innan vi flyttade bodde vi i en lägenhet med balkong på markplan. Diesel älskade att ligga där och kika på alla som gick förbi. Balkongen var täckt till tre fjärdedelar och med galler den sista biten. Husse, som var rökare på den tiden, brukade sitta där och dricka sitt kaffe och kanske läsa tidningen. Diesel, som hade lagt på sig den fula ovanan att harkla sig så han nästan kräktes, och det ganska ofta, var alltid med husse på balkongen. Ibland syntes inte hunden, men man kunde tydligt höra hans rossliga harklingar ut på gatan. Folk som gick förbi undrade nog varför husse inte slutade röka, hörde han inte hur dåliga hans lungor var?!!! Ibland kände husse att han ville ropa ut till dem som gick förbi att det fanns en hund på balkongen som kräktes, att det inte var han!! -Fast det skulle ju bara vara mera pinsamt!!


Kom på en till rolig sak som hände när jag hade min förra hund, en rottistjej. Hade henne lös och plötsligt kommer vi fram till en fotbollsplan där det pågick en match, hon sätter full fart ut på planen efter fotbollen och tycker det är jätteroligt inför en skara paffa fotbollskillar, jag sprang efter och tog henne, lämnade tillbaks bollen, ursäktade mig pionröd i ansiktet och gick raskt därifrån.

De är härliga de små liven...



När Bambam kom som liten mopsvalp var han gudomligt söt.
Stor som en kattunge.
När han för första gången bajsade nere på gräsmattan utanför mitt hyreshus var den bajsen pytteliten!
Det var de ett bra tag efter första bajsen också, men det är inte riktigt det som är berättelsen.

Så där stod jag med en bajspåse i handen och tittade på den minimala bajsen som mindre än mitt lillfinger.
Så jag tänkte att det inte var så himla lönt att slösa en bajspåse på det där lilla.
Buskarna hade stora fina blad. så jag plockade två blad.
Plockade upp bajsen som en hamburgare och kastade in det i buskaget framför huset.
Så var det tänkt i varje fall.
dessvärre tog en vindpust tag i bladen! Svävade upp bajshamburgaren en bit och när den var lagom långt upp så Befriade bladen bajsen, som ensam for vidare och rakt in i vägen.

Så där stod jag nu och tittade mig nervöst omkring för att se att ingen annan uppmärksammat eländet.
Buskarna är täta och breda, så ingenstans skulle jag kunna ta mig in för att plocka ner bajset.
så där fick den sitta.

för den som är nyfiken på BamBams första bajs efter att han kommit hem till mig.
Kan komma på studiebesök. För trots sina två år på nacken så sitter den faktiskt kvar där än.



Vist är det kul och underbart med alla hundar och alla olikheter!!!

Jag tackar för alla historier ni ville dela med er!!