Sen förra gången jag skrev har det hänt massor. Vi gick en stadsvandring i Kalmar en kväll när vi också skulle hämta lillmatte som kom med tåget. Sirocco tyckte det var jätte mysigt och roligt. Vi såg en vildkanin som han gärna ville jaga men tack och lov så finns det koppel!! Vi skjutsade ungarna till Växjö veckan därpå och då passade jag på att ta en till promenad i stadsmiljö. Då blev det lite jobbigare, dels var det mer folk, mer bilar och mer som hände. Det fungerade ändå bra, allt utom att han fick syn på en annan hund när vi var där och då fick han anfall. Skrek, skällde, ryckte i kopplet och ylade som en varg. (jättekul för mig som råkade befinna mig precis bredvid en uteservering med honom.)Hur som helst så är det nyttig social träning.
Förra gången på valpkursen så var det också stadsvandring som gällde. För min lilla kille var Oskarshamn ingen större stad att tala om... han hade ju varit med om två så mycket större städer. Vi fick extra hjälp med Siroccos dragande i kopplet. Det funkade jätte bra och jag fick lära mig hur jag ska göra. Det går mycket bätte nu!! Sedan höll vi på med massa hoppande på stenar, klättrade i träd och balanserade på murar. Min var den ända valpen som varit med om sådant innan och han väckte en hel del uppmärksamhet med sitt hoppande, mycket duktig på att hoppa upp på höga stenar och murar.
Sen så har vi varit på Öland och firat midsommar. Vi kom dit på torsdag, sent på eftermiddagen och jag beslutade att släppa Sirocco lös när han kom ur bilen. (Timmy går alltid lös på Öland)Sirocco sprang runt och nosade ca 1 minut och sedan hittade han diket..... Givetvis störtade han ner dit och sprang runt där i gyttjan en stund. När han kom upp igen var han svart upp till magen och mycket lycklig med sitt uppförande. Jag var mindre nöjd och fick ta med honom till vattenslangen för en riktig underredes behandling. Efter att han blivit tvättad och torkad sprang han runt inne, hittade trosor på ett rum som han kom med (fortfarande överlycklig med sitt uppförande) Jag fick tag på trosorna och i samma sekund hittade han ett annat rum där man kunde sno nallar! Fick jaga honom för att få tag på dessa och kände mig ganska uppgiven. Började tro att det enklaste sättet att slippa bli galen var att ta hundarna och åka hem igen.
Istället för att ge upp och åka, plockade jag fram hans egna nallar och några tuggben. Därefter tog jag på honom koppel och vi gick runt lite och utforskade. Efter allt detta så gick faktisk allt ganska bra. Sirocco fick var lös mycket och jag insåg att han faktiskt börjat komma på inkallning igen. Min kille är ganska lydig när allt kommer kring! Fast det kändes rätt jobbig att behöva ha koll hela tiden!! Jag är så van vid min prins Timmy som alltid håller sig i närheten och aldrig hittar på bus. Vem vet kanske Sirocco blir likadan med tiden. Just nu är han väldigt väldigt trött och ligger och sover på golvet bredvid mina fötter.... Alltid påfrestande att åka bort.
PS. Han var faktiskt jätte duktig på natten också, boffade bara lite grand innan vi somnade, sen hörde jag honom inte alls...
Saturday, June 23, 2007
Sunday, June 10, 2007
Varmt!
Sirocco har verkligen haft det lite svårt i värmen. Jag har aldrig sett en hund bli så trött och slö i värme som han har varit. Hoppas att det är för att detta är första gången han upplever sommar och värme, och att det hela kommer att bli bättre med tiden.
I går köpte vi han en baby pool, än så länge har han inte varit så värst intresserad men jag tror att han kommer att gilla den så småningom.
Vi har fyllt den stora poolen i dag också och det ska bli kul att se om han vill bada med oss i den.
Timmy bryr sig inte nämnvärt om värmen. Han är lugn och fin som vanlig och ligger mest och vilar.
Jag håller på och aktiverar Sirocco så mycket som möjlig inne…. går ganska bra, men jag märker att han blir rastlös
Tuesday, June 5, 2007
Fotbollsintresse.
Nu spelar Sirocco inte bara fotboll längre, han åker även och tittar på lillhusse (som inte är så jätteliten) när han spelar. Vi var alltså på fotboll både lördag och söndag. På söndagen fanns det 3 andra hundar i publiken. Men Sirocco brydde sig inte nämnvärt. Han kollade mest på både dem och människor i publiken. Leta godis fick han göra också. Han hade flexikoppel på och kunde röra sig lite fritt. Han kunde ta det lugnt emellanåt och bara ligga och titta. Timmy har givetvis fått följa med på fotboll flera gånger också men han tycker att det är så otroligt tråkigt. Får svårt att koppla av och står mest och piper. Så numera får han slippa allt vad fotboll heter.
Men som sagt eftersom Sirocco verkade tycka att det var riktigt kul och jag tyckte att det var ett så bra tillfälle till att öva på passivitet då det händer massor runt om, och socialisering på hög nivå för en valp så fick Sirren följa med på söndag också. Det gick ungefär som dagen innan förutom att han fick terrier utbrott när han fick se de två hundar som var där och tittade. Jag tycket att det hela var lite skumt, ena dagen bryr han sig inte och nästa får han värsta anfallet. Men men det går sakta framåt med hundmöten. Det är bara att kämpa på. För tillfället använder jag mig av följande teknik: Först försöker jag förbereda mig inför att det förr eller senare dyker upp en hund och att när det sker så får jag inte låtsas om nått. Inte minsta ryck i kopplet, inte tänka på det helst. (funkar så där men blir bättre och bättre) Sen om han sätter igång (vilket han alltid gör, fast jag försöker tänka "han kommer inte bry sig")så tar jag tag i han (bestämt men inte hårt) och säger med min lugnaste röst "vad håller du på med vännen" Det börjar hjälpa lite (kommer att ta sin tid) men på detta sätt hoppas jag kunna förmedla att jag inte jagar upp mig och att han inte behöver göra det heller.
Numera kan jag ta med katten in i tv rummet och sitta där med henne och hon är helt lugn. Sirocco nosar lite på henne ibland och slickar henne i ansiktet. Om han är för på så väser hon lite. Annars håller hon bara lite koll på var han är. Sirocco kan till och med lägga sig någon stans där han inte ser henne och tänka på annat. Så jag anser att det börjar bli bättre mellan dem. Det kommer också att ta tid men äntligen börjar jag i alla fall se lite framsteg!
Men som sagt eftersom Sirocco verkade tycka att det var riktigt kul och jag tyckte att det var ett så bra tillfälle till att öva på passivitet då det händer massor runt om, och socialisering på hög nivå för en valp så fick Sirren följa med på söndag också. Det gick ungefär som dagen innan förutom att han fick terrier utbrott när han fick se de två hundar som var där och tittade. Jag tycket att det hela var lite skumt, ena dagen bryr han sig inte och nästa får han värsta anfallet. Men men det går sakta framåt med hundmöten. Det är bara att kämpa på. För tillfället använder jag mig av följande teknik: Först försöker jag förbereda mig inför att det förr eller senare dyker upp en hund och att när det sker så får jag inte låtsas om nått. Inte minsta ryck i kopplet, inte tänka på det helst. (funkar så där men blir bättre och bättre) Sen om han sätter igång (vilket han alltid gör, fast jag försöker tänka "han kommer inte bry sig")så tar jag tag i han (bestämt men inte hårt) och säger med min lugnaste röst "vad håller du på med vännen" Det börjar hjälpa lite (kommer att ta sin tid) men på detta sätt hoppas jag kunna förmedla att jag inte jagar upp mig och att han inte behöver göra det heller.
Numera kan jag ta med katten in i tv rummet och sitta där med henne och hon är helt lugn. Sirocco nosar lite på henne ibland och slickar henne i ansiktet. Om han är för på så väser hon lite. Annars håller hon bara lite koll på var han är. Sirocco kan till och med lägga sig någon stans där han inte ser henne och tänka på annat. Så jag anser att det börjar bli bättre mellan dem. Det kommer också att ta tid men äntligen börjar jag i alla fall se lite framsteg!
Saturday, June 2, 2007
Två roliga historier till
Kan berätta en ganska så pinsam sak som hände när jag fortfarande hade min bichon frisé var då ute med hundarna på morgonen o hon gick lös o strosa i buskarna höll sig alltid nära rätt var det var så for hon iväg som ett skott o jag gapa o tjoa efter henne men ingen sanna som kom, sen hör jag nån på andra sidan som ropar är hon liten o vit? jag kilar dit fort som attan med den andra hunden kopplad o kommer fram till två byggnadsarbetare som sitter o äter frukost på en bänk o min hund uppe på en kulle o tuggar på nåt o jag ropar på henne (gubbarna sitter o gapskrattar vid detta laget) o jag gormar fortfarande åt hunden o kommenderar henne loss (trodde det var nåt riktigt olämpligt hon hade i munnen) varpå den ena gubben får ur sig mitt i allt skratt ingen fara hon snodde min macka låt na äta den *s* kan ju säga att detta var riktigt skämmigt hon hade mao bara kutat förbi o snott mackan ur handen på han o dragit vidare för att käka den *asg* kan tro hon aldrig hade fått mat men men ganska kul i dagens läge inskickat av Angel
Ja, det hände då idag.
Här har vi en engelsk springer spaniel som fyller 9 år i augusti... han och jag har precis börjat lära oss att apportera tillsammans, och det har gått kanonbra.
Ja, fram till idag.
Då en ny dummy kom ifrån Huveröd..
Först sökte han upp den 4-5 gånger och kom och lämnade fint och fick beröm.
Han bar den så stolt och såg så lycklig ut och jag tänkte låta honom bära den till en glänta där vår riktiga träning skulle ta vid.
Nästa sekund jag tittar på hunden har han släppt den, vid sin bakände, och ytterligare nästa sekund så har han bajsat på den.
När jag samlat mig tar jag tag i bajsdummyn, i snöret med pekfingret, varpå hunden nappar åt sig den, bajset faller av i luften, och han greppar den mellan tänderna, grinar lyckligt, sedan lägger han sig ned med den mellan framtassarna och börjar våldsamt sprätta upp bajsdummyn med tänderna så innehållet sprids ut över marken...
En springer som inte ens tuggat innan på apportbockar, som bär fågel fint och mjukt, och som aldrig slitit en dummy i bitar.
Kan det ha varit fel färg? :)
Christine
På tak in bajs... I dag bajsade Sirocco och struntade i att äta upp det! Kanske inte så märkvärdigt förutom att han har varit galen i sitt bajs och jag har hoppats och hoppats att det bara varit fråga om valp beteende som han skulle växa ifrån. Så jag har aldrig blivit så glad över en existerande bajshög på gräsmattan. Lyckan var dock kortvarig. En halvtimme senare ser jag honom glufsa i sig Timmys bajs!! Han har fortfarande samma intresse för bajs smaken har bara ändrats något. #urk# Jag tackar för att han har tandkräm med mintsmak!!
Ja, det hände då idag.
Här har vi en engelsk springer spaniel som fyller 9 år i augusti... han och jag har precis börjat lära oss att apportera tillsammans, och det har gått kanonbra.
Ja, fram till idag.
Då en ny dummy kom ifrån Huveröd..
Först sökte han upp den 4-5 gånger och kom och lämnade fint och fick beröm.
Han bar den så stolt och såg så lycklig ut och jag tänkte låta honom bära den till en glänta där vår riktiga träning skulle ta vid.
Nästa sekund jag tittar på hunden har han släppt den, vid sin bakände, och ytterligare nästa sekund så har han bajsat på den.
När jag samlat mig tar jag tag i bajsdummyn, i snöret med pekfingret, varpå hunden nappar åt sig den, bajset faller av i luften, och han greppar den mellan tänderna, grinar lyckligt, sedan lägger han sig ned med den mellan framtassarna och börjar våldsamt sprätta upp bajsdummyn med tänderna så innehållet sprids ut över marken...
En springer som inte ens tuggat innan på apportbockar, som bär fågel fint och mjukt, och som aldrig slitit en dummy i bitar.
Kan det ha varit fel färg? :)
Christine
På tak in bajs... I dag bajsade Sirocco och struntade i att äta upp det! Kanske inte så märkvärdigt förutom att han har varit galen i sitt bajs och jag har hoppats och hoppats att det bara varit fråga om valp beteende som han skulle växa ifrån. Så jag har aldrig blivit så glad över en existerande bajshög på gräsmattan. Lyckan var dock kortvarig. En halvtimme senare ser jag honom glufsa i sig Timmys bajs!! Han har fortfarande samma intresse för bajs smaken har bara ändrats något. #urk# Jag tackar för att han har tandkräm med mintsmak!!
Alla våra härliga hundar
Jag började tänka på alla hundar jag lärt känna genom åren och hur olika de varit. Vilka olika personligheter. Jag har haft turen att få lära känna två hundar som varit mina, än så länge. Mina killa är så olika man kan bli. Timmy är en prins, han kliver inte i smuts, dricker inte ur pölar, vill inte hälsa på främmande människor eller hundar och trivs inte med oreda av något slag. Sirocco gillar pölar, smuts, illa luktande saker av alla slag, bajs av alla slag och att överfalla okända människor, hundar och katter med pussar och kärlek.
Tidigare i kväll skrev jag en tråd på vovve forumet (har du nått roligt att berätta) Här är några av de svar jag fick: (OBS som jag har fått lov av upphovsmännen att ha med deras berättelser på min blogg)
Hejsan, ville bara dela med mig av vår lilla solskenshistoria.
Den passar in i kategorin annorlunda & speciell !
Den 19 sept var jag ute vid stallet och tog en promenad med hundarna lösa så att dom fick busa av sig, som vanligt varje dag. Dom drar ut på åkern och lajar livet ur sig, den stora Fighter hoppar över diket och lilla Devil trillar ner i det och gallskriker.
Kommer upp omgående och tokspringer till mig med svansen mellan benen. Jag klämmer och känner men visar ingen markant smärta på ngt speciellt ställe men står och smågnyr. Travar själv utan problem men är ju inte glad, Devil kastar sig in i bilen men den stora fick jag bokstavligen talat tvinga in i baksätet då han vägrade sitta bak med Devil (den första riktiga varningssignalen).
Kommer hem, lillen kastar sig in, vill bara hem. Lät han ligga i soffan, gav han en godis som han då tog. Gnydde inte mer men var definitivt inte lycklig. Ringde strömsholm som trodde han mest var chockad men visst fick jag komma in så att dom kunde titta på honom. Vi bestämde oss tillsammans med vet att avvakta. Ca 30 minuter senare erbjuder jag honom en godis till, som han inte ens luktar på, dessutom börjar han få små skak-attacker.
Vi lastar in honom i bilen och åker i ilfart.
Kommer dit och anmäler oss och får sitta ner i väntrummet, han blir sämre och sämre, vill inte vrida på huvudet, vågar knappt röra en fena och skakar.
Efter två timmar ringde jag på akutklockan och sa att jag säkert överreagerade men jag tyckte ju att ngt var allvarligt fel på honom. Självfallet fick vi komma in omgående, vet behövde bara titta på honom så sa hon morfin IV omgående. Vi diskuterade olika alternativ och jag gissade på nacken. Fick lämna kvar honom pga hans grava smärta plus att utföra alla undersökningar dagen efter (det var nu sen kväll).
Jag var övertygad om att jag såg min hund för sista gången, min älskade Devil på 9 månader.
Dagen efter är man på helspänn och väntar på samtalet, halv sex på kvällen står det Strömsholm på mobilen, veterinären presenterar sig och säger
"Du, din lilla hund har brutit nacken".
Tårarna började spruta, hörde väl knappt vad veterinären sa efter det. Fick upprepa flera gånger innan jag fattade, han levde iaf otroligt nog. Hade haft en enorm tur som klarat ryggmärgen och mådde med hög smärtlindring ok. Krossat en och fått frakturer i två kotor i nackkotpelaren.
De gav honom en god prognos men vi fick självklart ta det dag för dag, sakta men säkert blev han bättre och efter ca 2 veckor på sjukan fick han komma hem.
Med glasfiberskena från ögonbrynen till halva ryggen. Så skulle han få gå i 4 månader, bandagebyte varannan vecka och ct-röntgen 1 gång i månaden.
Men glad var han !
Efter 2 månader i gips var han så bra i nacken att vi kom ur kragen. Svårt var det att hålla honom stilla och efter ytterligare ett par veckor började vi på rehab.
Devil simmar nu ett par gånger i månaden men är helt fri från smärtlindring och är världens mest levnadsglada hund !
Tacka vet jag bra försäkringar (Folksam är värda GULD) och en stor eloge till Strömsholm som lagat honom åt mig !
Kram från Ylva & Devil
Innan vi flyttade bodde vi i en lägenhet med balkong på markplan. Diesel älskade att ligga där och kika på alla som gick förbi. Balkongen var täckt till tre fjärdedelar och med galler den sista biten. Husse, som var rökare på den tiden, brukade sitta där och dricka sitt kaffe och kanske läsa tidningen. Diesel, som hade lagt på sig den fula ovanan att harkla sig så han nästan kräktes, och det ganska ofta, var alltid med husse på balkongen. Ibland syntes inte hunden, men man kunde tydligt höra hans rossliga harklingar ut på gatan. Folk som gick förbi undrade nog varför husse inte slutade röka, hörde han inte hur dåliga hans lungor var?!!! Ibland kände husse att han ville ropa ut till dem som gick förbi att det fanns en hund på balkongen som kräktes, att det inte var han!! -Fast det skulle ju bara vara mera pinsamt!!
Kom på en till rolig sak som hände när jag hade min förra hund, en rottistjej. Hade henne lös och plötsligt kommer vi fram till en fotbollsplan där det pågick en match, hon sätter full fart ut på planen efter fotbollen och tycker det är jätteroligt inför en skara paffa fotbollskillar, jag sprang efter och tog henne, lämnade tillbaks bollen, ursäktade mig pionröd i ansiktet och gick raskt därifrån.
De är härliga de små liven...
När Bambam kom som liten mopsvalp var han gudomligt söt.
Stor som en kattunge.
När han för första gången bajsade nere på gräsmattan utanför mitt hyreshus var den bajsen pytteliten!
Det var de ett bra tag efter första bajsen också, men det är inte riktigt det som är berättelsen.
Så där stod jag med en bajspåse i handen och tittade på den minimala bajsen som mindre än mitt lillfinger.
Så jag tänkte att det inte var så himla lönt att slösa en bajspåse på det där lilla.
Buskarna hade stora fina blad. så jag plockade två blad.
Plockade upp bajsen som en hamburgare och kastade in det i buskaget framför huset.
Så var det tänkt i varje fall.
dessvärre tog en vindpust tag i bladen! Svävade upp bajshamburgaren en bit och när den var lagom långt upp så Befriade bladen bajsen, som ensam for vidare och rakt in i vägen.
Så där stod jag nu och tittade mig nervöst omkring för att se att ingen annan uppmärksammat eländet.
Buskarna är täta och breda, så ingenstans skulle jag kunna ta mig in för att plocka ner bajset.
så där fick den sitta.
för den som är nyfiken på BamBams första bajs efter att han kommit hem till mig.
Kan komma på studiebesök. För trots sina två år på nacken så sitter den faktiskt kvar där än.
Vist är det kul och underbart med alla hundar och alla olikheter!!!
Jag tackar för alla historier ni ville dela med er!!
Tidigare i kväll skrev jag en tråd på vovve forumet (har du nått roligt att berätta) Här är några av de svar jag fick: (OBS som jag har fått lov av upphovsmännen att ha med deras berättelser på min blogg)
Hejsan, ville bara dela med mig av vår lilla solskenshistoria.
Den passar in i kategorin annorlunda & speciell !
Den 19 sept var jag ute vid stallet och tog en promenad med hundarna lösa så att dom fick busa av sig, som vanligt varje dag. Dom drar ut på åkern och lajar livet ur sig, den stora Fighter hoppar över diket och lilla Devil trillar ner i det och gallskriker.
Kommer upp omgående och tokspringer till mig med svansen mellan benen. Jag klämmer och känner men visar ingen markant smärta på ngt speciellt ställe men står och smågnyr. Travar själv utan problem men är ju inte glad, Devil kastar sig in i bilen men den stora fick jag bokstavligen talat tvinga in i baksätet då han vägrade sitta bak med Devil (den första riktiga varningssignalen).
Kommer hem, lillen kastar sig in, vill bara hem. Lät han ligga i soffan, gav han en godis som han då tog. Gnydde inte mer men var definitivt inte lycklig. Ringde strömsholm som trodde han mest var chockad men visst fick jag komma in så att dom kunde titta på honom. Vi bestämde oss tillsammans med vet att avvakta. Ca 30 minuter senare erbjuder jag honom en godis till, som han inte ens luktar på, dessutom börjar han få små skak-attacker.
Vi lastar in honom i bilen och åker i ilfart.
Kommer dit och anmäler oss och får sitta ner i väntrummet, han blir sämre och sämre, vill inte vrida på huvudet, vågar knappt röra en fena och skakar.
Efter två timmar ringde jag på akutklockan och sa att jag säkert överreagerade men jag tyckte ju att ngt var allvarligt fel på honom. Självfallet fick vi komma in omgående, vet behövde bara titta på honom så sa hon morfin IV omgående. Vi diskuterade olika alternativ och jag gissade på nacken. Fick lämna kvar honom pga hans grava smärta plus att utföra alla undersökningar dagen efter (det var nu sen kväll).
Jag var övertygad om att jag såg min hund för sista gången, min älskade Devil på 9 månader.
Dagen efter är man på helspänn och väntar på samtalet, halv sex på kvällen står det Strömsholm på mobilen, veterinären presenterar sig och säger
"Du, din lilla hund har brutit nacken".
Tårarna började spruta, hörde väl knappt vad veterinären sa efter det. Fick upprepa flera gånger innan jag fattade, han levde iaf otroligt nog. Hade haft en enorm tur som klarat ryggmärgen och mådde med hög smärtlindring ok. Krossat en och fått frakturer i två kotor i nackkotpelaren.
De gav honom en god prognos men vi fick självklart ta det dag för dag, sakta men säkert blev han bättre och efter ca 2 veckor på sjukan fick han komma hem.
Med glasfiberskena från ögonbrynen till halva ryggen. Så skulle han få gå i 4 månader, bandagebyte varannan vecka och ct-röntgen 1 gång i månaden.
Men glad var han !
Efter 2 månader i gips var han så bra i nacken att vi kom ur kragen. Svårt var det att hålla honom stilla och efter ytterligare ett par veckor började vi på rehab.
Devil simmar nu ett par gånger i månaden men är helt fri från smärtlindring och är världens mest levnadsglada hund !
Tacka vet jag bra försäkringar (Folksam är värda GULD) och en stor eloge till Strömsholm som lagat honom åt mig !
Kram från Ylva & Devil
Innan vi flyttade bodde vi i en lägenhet med balkong på markplan. Diesel älskade att ligga där och kika på alla som gick förbi. Balkongen var täckt till tre fjärdedelar och med galler den sista biten. Husse, som var rökare på den tiden, brukade sitta där och dricka sitt kaffe och kanske läsa tidningen. Diesel, som hade lagt på sig den fula ovanan att harkla sig så han nästan kräktes, och det ganska ofta, var alltid med husse på balkongen. Ibland syntes inte hunden, men man kunde tydligt höra hans rossliga harklingar ut på gatan. Folk som gick förbi undrade nog varför husse inte slutade röka, hörde han inte hur dåliga hans lungor var?!!! Ibland kände husse att han ville ropa ut till dem som gick förbi att det fanns en hund på balkongen som kräktes, att det inte var han!! -Fast det skulle ju bara vara mera pinsamt!!
Kom på en till rolig sak som hände när jag hade min förra hund, en rottistjej. Hade henne lös och plötsligt kommer vi fram till en fotbollsplan där det pågick en match, hon sätter full fart ut på planen efter fotbollen och tycker det är jätteroligt inför en skara paffa fotbollskillar, jag sprang efter och tog henne, lämnade tillbaks bollen, ursäktade mig pionröd i ansiktet och gick raskt därifrån.
De är härliga de små liven...
När Bambam kom som liten mopsvalp var han gudomligt söt.
Stor som en kattunge.
När han för första gången bajsade nere på gräsmattan utanför mitt hyreshus var den bajsen pytteliten!
Det var de ett bra tag efter första bajsen också, men det är inte riktigt det som är berättelsen.
Så där stod jag med en bajspåse i handen och tittade på den minimala bajsen som mindre än mitt lillfinger.
Så jag tänkte att det inte var så himla lönt att slösa en bajspåse på det där lilla.
Buskarna hade stora fina blad. så jag plockade två blad.
Plockade upp bajsen som en hamburgare och kastade in det i buskaget framför huset.
Så var det tänkt i varje fall.
dessvärre tog en vindpust tag i bladen! Svävade upp bajshamburgaren en bit och när den var lagom långt upp så Befriade bladen bajsen, som ensam for vidare och rakt in i vägen.
Så där stod jag nu och tittade mig nervöst omkring för att se att ingen annan uppmärksammat eländet.
Buskarna är täta och breda, så ingenstans skulle jag kunna ta mig in för att plocka ner bajset.
så där fick den sitta.
för den som är nyfiken på BamBams första bajs efter att han kommit hem till mig.
Kan komma på studiebesök. För trots sina två år på nacken så sitter den faktiskt kvar där än.
Vist är det kul och underbart med alla hundar och alla olikheter!!!
Jag tackar för alla historier ni ville dela med er!!
Subscribe to:
Posts (Atom)